Det jag aldrig sa

Jag vaknar upp med en känsla av att mitt hjärta är för tungt för min kropp. Som att det kommer falla ut. Som att det inte längre får plats. Precis som alla känslor jag känner. Precis som alla ord jag aldrig säger. Ord som inte kommer ut. Men nu har jag samlat dem. Här är det jag aldrig sa.

Jag har växt, som en blomma genom asfalten har jag kämpat mig upp. Ibland kämpat för mitt liv. Jag har flätat mig samman med andra, som trädens rötter under jorden. Jag har varit stark, men också svag ibland. Men mest av allt så har jag varit jag. Vem är jag? Jo, jag heter Nellie. I skrivande stund är jag 18 år men det kommer såklart att förändras. Jag har växt upp i en liten ort i Småland där jag fortfarande bor med min familj. Jag har stora drömmar och visioner kring framtiden, även om den ibland kan kännas oviss och väldigt långt borta. Trots att vissa drömmar känns omöjliga att uppnå så kommer jag fortsätta drömma. Jag lever nog mycket där, i drömmarna och fantasin alltså. Det är tryggt att vara där. Där finns inga gränser, inga hinder. Jag önskar att livet kunde vara så. Jag använder mig mycket av fantasin när jag skriver. Skrivandet är mitt sätt att uttrycka mig på. Mitt sätt att använda mig av ord. Och nu ska du, kära läsare, få ta del av det. Allt det där, jag aldrig sa.